Retorik ????

I går talades det högljutt om att V:s nye ledare uttalat sig om att bo i Stockholm och han jämställdes med moderaten Batras uttalande för några år sedan och hur det för följt henne. Hon sa att ”Stockholmare är smartare än lantisar” vilket är djupt kränkande mot människor utanför Huvudstaden. I Sjöstedts uttalande fanns ingen sådan skymf. Han sa att han hellre bor i Umeå eller New York än i Stockholm han trivs inte i Huvudstaden. Två helt olika uttalande som i ett nafs blev till en fadäs med inringd retoriker i studion hos Rapport. Batra gjorde allt fel talade om en grupp människor på ett nedsättande sätt. Sjöstdt talade om en känsla han hade , en personlig åsikt. Jag trivs inte. Det är så man ska framföra en åsikt i äktenskapet, i arbetslivet i intervjuer. ”Jag trivs inte i” utgår från min egen ståndpunkt och kan aldrig förlöjligas hur mycket än Rapport försöker. Däremot Batras uttalande är klumpigt och oförskämt att påstå att människor utanför stockholm är mindre begåvade är en generalisering och är således skrattretande i allra högsta grad. Om hon sagt ”jag tycker att Stockholmare är smartare än” så hade det varit alldeles rätt.

För övrigt tycker jag trots att jag är som man säger barnfödd i huvudstaden att Stockholmarna ofta är onödigt snarstuckna och har svårt att ta minsta kritik.

Föräldrar som i uppfostrande syfte åker ifrån sina barn och tycker de ska gå hem flera mil i tunna matchkläder vid minus åtta graders kyla borde fråntas vårdnaden.Vad än pojken gjort borde det inte rendera till ett straff av denna art.

Jag är ingen exemplarisk människa

Ska börja skriva i bloggen nu på riktigt. Har varit en tung höst men nu räcker det. Det blir inte bättre av att gräva ner sig men kanske behöver man en tid för kontemplation och eftertanke innan vardagen sätter i gång. Den tiden har jag tagit mig nu och nu hoppar jag,

Som vanligt läser jag i olika medier och förundras över människors totala brist på sunt förnuft. Läser om hur stockholms kommun sålt skogsmark till riskkapitalister och nu riskerar stadens människor att mista sina rekreationsområden. För köparna vill väl ha igen pengarna och då är det väl skogen de vill åt för att sälja virket. Vi får väl hoppas att virkespriserna fortsätter att ligga lågt, så får skogen vara kvar ännu ett tag.    I det lilla sker det stora.

Jag är ledsen men inte stukad

Varför har det uppkommit en slags kvinnohatarkultur bland vissa män? det har jag undrat över sedan genusnyttskommentar ,den jag aldrig publicerade, där för att den var enfaldig. För att få någonslags jämställhet i vårt samhälle har det förekommit särbehandling av vissa grupper. detta sticker i ögonen på vissa men syftet har varit att jämna ut könsskillnader och etniska skillnader. Således där det varit många män av hävd har kvinnor med lika meriter kvoterats in. Eller män på utbildningar, i yrken, på arbetsplatser där det varit övervägande kvinnor. Är det något som stör? Jag tycker inte det därför att om vi får en jämnare könsfördelning gagnar det oss alla. Vi får roligare, eller ni, jag har ju slutat jobba, för det är roligare om det är blandat. Det tyckte jag i alla fall som arbetat i ett typiskt kvinnoyrke.

Att bägge könen ibland bär sig svinaktigt åt ska vär ändå inte stoppa jämställhetsprocessen? Eller tycker ni att vi ska tillbaka hundra år då jämställhetssarbetet påbörjadedes. Ska vi ta bort den allmänna rösträtten för män kanske. Ska plånboken åter få avgöra vem som ska få rösta? eller ska gränsen gå vid kvinnlig rösträtt? Vad tycker ni män som är så emot kvinnor och kvinnors möjligheter. Det vi fått har vi kämpat för. Inget har kommit  gratis.

 Det som förvånar mig mest är att det finns kvinnor som på allvar vill vara hemmafruar och helt beroende av sina pojkvänner de gifter ju sig inte ens. vem ska ta hand om er när mannen kastat ut er. Sånt händer ganska ofta nu för tiden och då gäller det att ha egna ben att stå på. Fattar ni det ni småtjejer som fått allt serverat på guldbricka. Jag och min man var gifta i nästan femtio år och även bland våra vänner och bekanta var det ovanligt. Det skildes och giftes om hela tiden tyckte vi. Men min generation kvinnor visste att man skulle ha ett eget arbete, egen pension, egna pengar på banken så att man kunde sticka den dan man inte stod ut. Men dagens unga verkar tro på tomten mer är på verkligheten. Man ska alltid vara beredd på det värsta även om man är upp över öronen förälskad, då lever man i nuet och kanske det är då äktenskapet håller.

Också när man som jag blir ensam på grund av döden är det bra att ha en egen pension, egna pengar och på egen kraft kunna stanna kvar om man orkar vill säga. Men ingen ska kunna tvinga mig härifrån på grund av pengar.

Lite kvinnokamp så här mitt i sorgen och vardagen tycker jag passar bra tycker jag oavsett vad andra tycker. det är viktigt för självkänslan.

godnatt och sov gott

Angående genusnytts inlägg

Jag hedrar min make bäst genom att fortsätta vara den människa jag alltid varit. Det var den tjej han älskade. Han stödde ofta mina inlägg och tyckte att männen någon gång kunde ta avstånd från sina genuslikar och fördömma det våld vissa män utför. Så var det med det.

jag tycker att ni sk genusar också kunde göra det dvs ta avstånd från de män som tar hit kvinnor från fattiga länder bara för att våldföra sig på dessa kvinnors barn. Det skulle glädja mig mycket om ni män kunde ta avstånd från dylika företeelser för så dum är jag inte att jag tror det är alla män som gör så.

Tror ni att ni kan tysta mig? jag är ledsen och lite kraftlös just nu men något fel på förståndet har jag inte. Feminismen måste gå vidare det tycker de flesta män och kvinnor.

När livet stannar upp

Allt blir stilla men ändå går livet utanför på som vanligt. Detta är så otroligt svårt att förstå. Här i mitt/vårt liv har något oerhört hänt. En älskad make, en kär pappa som  trots ålderskillnad alltid har funnits tillhands för att besvara frågor som ingen numera vet svaret på. En morfar/farfar som man just nu skulle kunna ha som samtalspartner därför att man växt upp och också blivit jämlikar. Barnvaktstadiet var ju över nu. och en annan relation kunde ta vid. Då finns han plötsligt inte. Då upptäcker barnen att det kan hända flera.  Det hände ju med pappa/ farbror för några år sedan. Kanske finns ingen kvar när jag tar studenten? Och jag hur ska jag klara livet. kan jag bo kvar, orkar jag skotta snö, kan jag ta mig dit jag vill när snön kommer. klarar jag av ensamheten för det är ensamt och det är bara att vänja sig. ingen hämtar tidningen ingen eldar i spisen ingen kokar kaffe. Ingen tjatar att jag ska stiga upp jag kan ju ligga hela dagen om jag vill. Men vill jag det?? nej naturligtvis inte. jag har inga reda pengar för mina är låsta i aktier som nu ligger på botten. maken hade men dem kommer jag inte åt  än. Vi hade planerat att använda dem till förbättringar och så smått börjat förverkliga det. Kontoret blev ju nästan klart och kyl och frys på plats. men resten måste skaffa hantverkare till köket. Får väl ta honom som ordnade badrummet för några år sedan.   men jag orkar inte nu. Det får bli sen. Så där går tankarna hela tiden fram och tillbaka. har fixat vinterhjul, har fixat uppgift på hur mycket pengar han hade på dödsdagen så nu kan jag göra bouppteckning, klippt sönder kontokort, letat efter ett testamente som jag ännu inte hittat. Inte nödvändigt längre med de nya arvsreglerna. men på köpet har jag kunnat kasta bort en del gamla papper. så hittade jag ett sk pass till den förra bilen som jag lämnat till försäljaren hon blev så glad och jag känner att hade maken varit kvar i livet hade jag aldrig hittat det. Det låg nämligen i hans plånbok men han visste inte det och jag rörde aldrig hans börs när han levde.

Kan man skriva om alla tankar så här i en blogg? Men nu har jag gjort det i alla fall och det känns ganska bra att sätta tankar på pränt.

Har börjat lyssna lite på politiken igen och gå in på Genusnytt igen och faktiskt påpekat en del där. Dessa gubbar och tjejer är ju rent okunniga om vad feminismen står för och vad vi gjort åt vår situation genom åren. de framsteg vi gjort inom jämställheten har inte kommit av sig själv. men dessa män på genusnytt klagar på svensk sjukvård som har bröstcancervård men inte prosatavård de hänger upp sig på att det är rosa tiden nu. detta har ju kvinnor gjort själva och vissa män jobbar ju för prostatavården. Man funderar på om vi lever i samma land som genussnytt.

Nu ska jag göra något nyttigt så god middag!!

Livet stannade upp

Livet stannar upp när det som inte får hända ändå händer. Det kan inte undvikas allt vänds upp och ner! Jag har inte tänkt skriva så mycket här om min sorg och smärta men det går inte att komma förbi. Skrivkrampen sitter i och nu tror jag att jag måste skriva för att kunna gå vidare. Kanske kan ni som tittar in hos mig nu fast jag inget skrivit sedan länge få mig att fortsätta skriva. Skriva om det som berör mig mest ,barnen och orättvisor i världen.

 Detta att maken bara dog så där utan förvarning är ju i sig en fasansfull upplevelse och ett stort trauma men om man ser nyktert på det så är döden skönare än livet om alternativet är att vara ett vårdpaket.

Under dessa veckor som det faktiskt gått sedan det hände har livet gått upp och ner. En längtan att tala med mamma har uppstått. Nu när maken är borta så går man väl i ungdom och längtar efter mamma att vara förtrolig med, lite konstigt men så är det. Detta måste jag tala med maken om , nej visst han finns ingte mer , men då måste jag ringa till mamma hon som varit borta sen 1973 finns plötsligt som en samtalspartner. Visst är det konstigt?

Vi hade begravning i fredags och alla var med och gjorde sitt bästa. Akten var så fin med fin musik och prästens tal till den döde var ju baserat på hennes erfarenheter av min man . Vi känner varandra  då vi varit flitiga kyrkobesökare. Därför kändes talet ärligt. Avskedet vid kistan kändes svårt men det gick det också.

Efter själva begravningen hade vi minnesstund och träffade släktingar som bara möts på begravningar. Lite lättsamt blev det när alla ville berätta om minnet av den döde

 Senare på kvällen åt vi jättegoda pajer som sonhustrun fixat och så talade vi om släkten och tittade på gamla kort. Barnen hade svårt att hänga med så nu måste jag göra ett släktträd.

Sorgen och ensamheten kommer nu på kvällen , ingen att fråga, ingen att titta på och säga det där var väl ändå fel när vi tittat på tv. Och tycker inte du också att så ska vi göra. Allt beslutar jag nu själv om både det svåra och det lätta.

Det blir inget matprat på ett tag. Det är inget vidare att laga mat till en?

Godnatt och sov gott i alla fall!  

 

Livet går vidare trots allt

I fredags 1 vecka flyttade min käre make till himmelen. Helt oväntat och chockerande för oss alla. Detta är inte och ska inte bli någon snyftblogg men jag kände att jag måste tala om det som hänt, vill någon kommentera är det helt OK men jag förväntar mig det inte.

Vänner och bekanta som jag knappt visste existerade tar kontakt så jag är inte ensam. Jag har ju barn och barnbarn så jag klarar nog av det. Min dotter gick egenom samma sak för tio år sedan, inte 40 fyllda med två små barn i förskoleåldern.

Jag skriver sällan om mig själv så jag slutar med det nu och berättar att middagen i dag blev 2 ägg och en kopp kaffe. I går var jag borta och åt. Tills jag kommit i balans kommer nog maten att vara det som jag minst ägnar mig åt. jag vill inte laga mat att äta själv men jag måste. Måste överleva studenten för ett barnbarn.Han har förstått att alla kan dö, jag sa att jag skulle göra allt, leva sunt i förhoppning att leva kvar tills han tagit studenten. 3 år till. det kan man väl lova med förbehåll?

Godnatt och sov gott.